Nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård
Gemensam nationell digital infrastruktur (NDI) för hälso- och sjukvården gör det möjligt att dela information tryggt och säkert mellan olika system och aktörer. När information delas på ett säkert sätt blir hälsodata tillgängliga för den eller de som har rätt till informationen.
Målet med den nationella digitala infrastrukturen är att:
- höja kvaliteten i vården,
- förbättra patientsäkerheten,
- stärka patientens ställning,
- underlätta i administrationen för vårdpersonal.
När vi samlar och strukturerar hälsodata skapas också bättre möjligheter för forskning, innovation och vårdutveckling.
Vad är nationell digital infrastruktur?
Den nationella digitala infrastrukturen knyter samman alla olika aktörer inom hälso- och sjukvården och skapar förutsättningar för olika system och aktörer att dela information med varandra. Huvudsyftet är att underlätta säker och effektiv delning av hälsodata, vilket gynnar både patienter och medarbetare i vården.
Infrastrukturen består av olika komponenter och strukturer och regler för hur de ska tillämpas. Den nationella digitala infrastrukturen möjliggör utveckling och anpassning av verksamhetsnära system, elektroniska tjänster och arbetsprocesser, som bidrar till en bättre arbetsmiljö för medarbetare i vården och mervärde för patienterna, även om det i sig inte tillhör den nationella digitala infrastrukturen.
Varför behövs digital infrastruktur?
Den nationella digitala infrastrukturen gör det möjligt att dela hälsodata mellan olika system och aktörer inom vården. Målet är att data ska vara öppna och tillgängliga för alla som har rätt att ta del av data.
När rätt information finns tillgänglig i varje vårdsituation kan patientsäkerheten och vårdkvaliteten förbättras. Medarbetare inom vård och omsorg får en bättre arbetsmiljö, och arbetsprocesserna blir smidigare.

Rätt vård i rätt tid, det finns stora fördelar för individen när hälsodata kan delas mellan vårdgivare på ett säkert sätt.
Den digitala infrastrukturen ger också patienter tillgång till sina egna hälsodata och möjlighet att kontrollera vem som får ta del av dem. Beslutsfattare får bättre underlag. Forskare kan använda hälsodata för att utveckla vården. Data kan även utgöra underlag för innovation.
EU:s nya förordning om ett europeiskt hälsodataområde (EHDS) kräver att hälsodata ska kunna göras tillgängliga mellan EU-länder för både vård och forskning.
För att möta dessa krav behöver Sverige en säker och fungerande nationell digital infrastruktur.
Övergripande målbild för en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården
Vilka berörs av digital infrastruktur?
Den nationella digitala infrastrukturen för hälso- och sjukvården berör många aktörer, från vårdgivare och myndigheter till systemleverantörer och patienter. Hur infrastrukturen byggs upp påverkas av flera faktorer, bland annat den nya EU-förordningen om ett europeiskt hälsodataområde (EHDS).
Att införa en digital infrastruktur innebär nya krav och anpassningar för alla som använder den – huvudmän, vårdgivare, myndigheter, vårdpersonal och patienter. Dessa förändringar är viktiga för att hälsodata ska kunna delas på ett säkert och effektivt sätt i hela landet.
Översikt över aktörer som huvudsakligen berörs av den nationella digitala infrastrukturen och förordningen om det europeiska hälsodataområdet.
Vilka tekniska lösningar och funktioner ingår?
För att hälsodata ska kunna delas tryggt och säkert mellan olika aktörer och system behövs en nationell digital infrastruktur med flera tekniska lösningar och funktioner.
Det måste finnas grundläggande komponenter som gör det möjligt att identifiera var hälsodata finns (patientdataindex) och hur data kan hämtas (nationell tjänsteadresseringskatalog).
Det krävs också funktioner som kontrollerar vem som har behörighet (identitet och behörighet) att ta del av informationen och hantera vem som ska ha åtkomst till uppgifterna (nationell spärrfunktion och nationell företrädarfunktion).
För att olika system ska kunna kommunicera med varandra på ett enhetligt sätt behöver hälsodata lagras i standardiserade format (kodverkshantering, specifikationer, grunddata).
Dessutom måste det vara spårbart vem som har tagit del av informationen, så att åtkomst av hälsodata kan följas upp och granskas vid behov samt utifrån de krav som EHDS-förordningen ställer på att patienten ska ha tillgång till den informationen.
De olika komponenterna i den nationella digitala infrastrukturen för hälso- och sjukvård.
Så här kan du påverka
Kontakta oss om du vill samarbeta, påverka utvecklingen av den nationella digitala infrastrukturen eller om du har frågor.